Min mormor Sara.

Jag har alltid sett min mormor som en grund, en rot på ett träd, den som är basen i det hela.

Min mormor är roten, stammen är mina mostrar och morbröder, grenarna är kusinerna och knopparna kusinbarnen. Min morfar gick bort när jag bara var 1 år så honom lärde jag aldrig känna eller har något minne om. Det har alltid bara varit mormor.

Det var ju alltid hemma hos mormor i Gårdby som släkten samlades.

Vid jul.
Vid påsk.
Vid midsommar.

När det var dags att göra korv. leverpastej, sylta m.m. inför jul.

När vi stöpte ljus.

På trettondagsafton och vi skulle vräka i oss kroppkakor med apelsinsoppa till efterrätt.

När Sara hade namnsdag och det var Sara-kaffe i hennes trädgård.

Nån dag på våren varje år (minns inte exakt vilken dag) som alla skulle hjälpa till i trädgården

och räfsa löv och få fint i hennes trädgård (och man alltid försökte smita undan för att slippa) ;)

På hennes födelsedag.

I onsdags vid 11-tiden gick min mormor bort.  Hon blev 93 år gammal.

Det är från mormor jag fått mitt intresse av att sy. Hon har alltid sytt vad jag kan minnas. Man kunde alltid besöka henne och fråga om tips. Behövde man något speciellt klädesplagg uppsytt eller nån tröja stickad så fixade hon det. Undrar hur många klädesplagg hon har sytt egentligen? är nog en hel del...

Till mormor kunde man alltid åka om man saknade nåt i sy-väg. Hon hade ALLT i sin källare, tyger, mönster, knappar och tillbehör. Hon sparade på det mesta. Numera har jag en hel del i mitt sy-rum här hemma som kommer därifrån. Jag kommer nog aldrig behöva köpa mer sytråd eller knappar resten av mitt liv.

På min studentbal sydde hon min balklänning. Minns att jag, mamma och hon var inne på Fabriksboden (tygaffär i Kalmar som inte finns längre) och jag fick välja tyg och vilka axelband jag ville ha. Det blev en röd klänning i blankt tyg med glittriga axelband som gick i kors i ryggen. samt en bolero som hon stickade som jag kunde ha över axlarna (har ingen bild på just den) och så den lilla röda påsväskan i samma tyg.

Mormor var alltid snäll. ganska envis och sa alltid vad hon tyckte och tänkte.

Träffade på en okänd man för mig i korridoren på Äppelvägens äldreboende när jag var där för några år sen och jobbade: Han kom fram och sa: "Ja det syns ju på dig att du är Saras barnbarn".

Älskade fina mormor Sara. Jag kommer sakna dig!